Så fel det kan bli

Kommer ihåg den här gamla artikeln från DN. När jag läste den, efter att jag kommit över chocken, så insåg jag att jag borde satsa på att bli skribent för nån svensk dagstidning, och skriva falska anekdoter och lömskt insiktsfulla kommentarer om till synes invecklade situationer. Det viktiga är ju att man refererar allt till geishor, samurajer, kejsaren, zen-buddism, kamikaze, eller nåt som svenskarna tror sig förstå, och som ger Japan ett romantiskt sken.


Nej, Lars Epstein, "geishorna" du såg i Kyoto var med 99% sannolikhet utklädda turister. Och att folk skulle gå hand i hand mycket i Japan... Ja möjligen föräldrar och barn för att inte komma bort i trängseln, men vänner? Nej. Förälskade par? Ja, det förekommer ju, bland yngre. Särskilt om killen i förhållandet är från Väst. Men att hålla varandra i handen är inte vanligt i Japan. Det slår mig varje gång jag är i Väst. Det är för övrigt en vanlig bild av västerlänningar som japaner har.

Men det faller ju ändå på "Tokyos breda trottoarer". Var i allsin dar i Tokyo har du varit? Vänta, det kan jag lätt svara på själv: runt Hibiya och Kasumigaseki, t ex. Särskilt om du, som så många turister, var där på en helg. Tokyos trottoarer är inte breda. För övrigt finns det knappt trottoarer. Om du skulle vågat dig ifrån turiststråken kring palatset så skulle du sett det.